Var hos en optiker här om dagen med min son på fyra år. Det hela började med att jag förstod att han såg lite dåligt när han skulle följa med i läsningen och det slutade med ett recept på glasögon. För hans del verkar det hur lugnt som helst, han stortrivdes verkligen hos vår optiker och satt lugnt i stolen och svarade på vad som stod på tavlan. Det var snarare svårare för honom att lämna vår optiker. Han hade blivit så fäst vid alla manicker och ville absolut inte gå hem igen. Fick truga och muta honom så att vår optiker kunde ta hand om de kunder som stod på kö. I morgon blir det ytterligare ett besök hos vår optiker, imorgon ska han nämligen få välja glasögon och han ser fram emot det något enormt. Det är ändå härligt med ungar som inte ser ett enda problem i världen med att få reda på att man har dålig syn. Vi vuxna är kanske lite väl oroliga när det kommer till sådana här saker. Jag skulle exempelvis inte skuttat hela vägen till en optiker, glad över att få glasögon. Man blir verkligen påverkad av det totala lugnet och den oförklarliga förtjusning ungar har och inser någonstans att det faktiskt går att välja en sådan inställning. Imorgon blir det alltså ett besök hos optiker Klas och val av glasögonbågar. Rena julafton för min son och faktiskt för egen del om jag bara vill.